Om en kvinnas kamp mot världe s mäktigasre underrättelsetjänst
Trots att talets sekel innefattade framsteg i kampen för kvinnlig myndighet, var den svenska kvinnans myndighet vid sekelskiftet ännu inte fullständig. Däremot beviljades dispens nästan alltid om mannen fanns över 18 år, kunde försörja en släkt, samt hade medgivande från föräldrarna. Då detta inskränkte kvinnans frihet i äktenskap blev även förmyndarens makt ifrågasatt. Den förhållandevis låga kvinnliga äktenskapsåldern och den påtagliga skillnaden mellan manlig och kvinnlig tillåten ålder för äktenskap kom att ifrågasättas under talet.
Det tillskrev denne den svenska kvinnans ofria och beroende ställning.
25 Best Things To Do In Ho Chi Minh City (Vietnam)
Men storindustrin gjorde massor av dessa kvinnor arbetslösa. År utvidgades kvinnans rätt till myndighet genom att samtliga ogifta kvinnor över 25 års ålder automatiskt blev myndiga i Sverige. Den gifta kvinnans omyndighet kvarstod till Den kvinnliga äktenskapsåldern var en av frågorna rörande kvinnliga rättigheter som präglade det svenska samhället under talet. Frågan gällande kvinnans myndighet satte sin prägel på det svenska samhället under talet.
Kvinnofrågan i Sverige avser den övergripande frågan angående utvecklingen av kvinnors rättigheter i det svenska samhället, huvudsakligen under talet. Men de båda jordbrukande stånden ville framför allt bevara släktjorden åt släktens manliga medlemmar och fasthöll därför segt vid de gamla arvslagarna från Birger jarls tid. Den huvudsakliga bakomliggande orsaken mot att frågan om kvinnans äktenskapsålder blev aktuell under seklet var att antalet ogifta kvinnor ökade under denna tid.
Redan år ägde Anders Lindeberg i Stockholmsposten tagit till orda för att staten skulle sörja för bildningens höjande även bland kvinnorna, för deras träning till dugande medborgare och lämna dem inträde till de yrken och befattningar som dem hade anlag för. Han såg däri framför allt ett medel att höja sedligheten, särskilt i Stockholm , där det moraliska förfallet, såsom han skrev, "för närvarande är beklagligen så stort och rysligt, att envar, liksom någorlunda känner det, förvånas över att någon gnista av sedlighet och ordning ännu finnes kvar bland detta släkte.
Kvinnofrågan uppstod såsom begrepp som en konsekvens av den grundlig samhällsförändringen i Sverige i samband med industrialiseringen. Giftomannen var kvinnans förmyndare och ofta plats denne hennes fader.
Då männen ägde en uppenbar fördel i fysiskt arbete ansågs kvinnorna således inte utföra ett lika god arbete som männen. Skribenten Alice Quensel sammanfattar kvinnofrågan som kvinnans inpassning i den nya sortens svenska samhälle som uppstod under talet, som konsekvens av de enorma tekniska utvecklingarna som industrialiseringen av Sverige medförde. Industrin sög inte bara till sig hantverkarens arbete — den övertog också många av de sysslor som tidigare utfördes av kvinnorna i hemmen.
Nöd blev därför ofta den ogifta kvinnans lott under industrialiseringens första tid. Ogifta kvinnor hade också sedan års lag kunnat ansöka om kunglig dispens och vid godkännande bli myndiga. I det föregående ståndsamhället var befolkningen självförsörjande , vilket gav kvinnan en klar roll i samhället och gjorde henne mot en nödvändig del i produktionen. Industrialiseringens effektivisering ledde till att produktionen förflyttades från hemmet till fabrikerna.
Dessa samhällsförändringar resulterade i en minskat kvinnligt inflytande på produktionen, samt ett kraftigt etablerad tanke om kvinnan i hemmet och mannen på arbetsmarknaden. Då hushållet beneath denna tid var den främsta produktionsplatsen, fanns kvinnoarbetet i hemmet en väsentlig del inom samhällets verksamhet. Kvinnokampen fortsatte och ledde mot att ogifta kvinnor år blev myndiga nära 21 års ålder, [ källa behövs ] samma ålder som för männen.
Det finnes", fortsätter han, "bland de lägre klasserna, åtminstone inom huvudstaden, knappt någon enda flicka, liksom tvekar att sälja sig, då ett antagligt anbud göres. Således väcktes frågan om enstaka höjd äktenskapsålder för kvinnor. Förordningen från ägde fastställt äktenskapsåldern för män till 18 tid, som enligt tidigare bestämmelse hade varit 21 år. Kvinnan var fram till mitten från talet omyndig och stod under en giftomans förmyndarskap, såvida hon inte var änka , eller var en ogift kvinna som ägde ansökt om och fått beviljad en myndighetsförklaring.
Detta då kvinnans låga äktenskapsålder ansågs existera en orsakande faktor till mannens överordnade ställning och således hans makt över kvinnan. Anledningen till denna ändring var att man misstänkte ett större antal dispensansökningar vid en högre äktenskapsålder. Vidare var kvinnan också begränsad inom och med giftomannens makt över hennes äktenskap. Änkan var undantaget för kvinnans annars allmängiltiga omyndighet, då varken fadern eller maken längre var hennes förmyndare.
Kvinnans lagliga äktenskapsålder fanns vid talets början 15 år, i enlighet med års lag. I samband med detta blev många kvinnor kvar i hemmet medan mannens arbetsplats förflyttades utanför hushållet, till fabrikerna. Sådana dispensansökningar var vanliga för särskilt ogifta affärskvinnor och majoriteten av dem blev normalt godkända. I bondesamhället kunde så gott likt alla ogifta kvinnor fylla en plats såsom hjälpredor i andras hus.
De slogs på grund av dina rättigheter – historiens kvinnorättskämpar
År återgick man emellertid till en äktenskapsålder på 21 år för män. Samma åsikter framfördes vid riksdagen —58 av den framstående astronomen Mortimer Agardh , som påstod att alla utlänningar som besökt Stockholm funnit denna huvudstad existera den sedeslösaste i Europa. Kvinnorörelsens framsteg inom myndighetsfrågan blev särskilt påtagliga under talets andra hälft. I samband med industriella revolutionens intåg i Sverige kom detta vid talets start att förändras.
Endast inom präste- och borgarstånden var arvsrätten lika för broder och systra. Vid beviljades även myndighet för ogifta kvinnor från och med 25 års ålder, dock endast genom anmälan till domstolen.