Två fn konventioner
Ratificeringsprocessen pågår i många länder. Artiklarna 5—9 tar upp övergripande områden som är viktiga till förverkligandet av alla rättigheter. Artiklarna 31—50 existerar procedurregler som beskriver genomförande, uppföljning och övervakning av konventionen. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning eller Funktionsrättskonventionen antogs av Förenta nationernas FN generalförsamling den 13 december I Sverige antog riksdagen konventionen två kalenderår senare den 13 november Konventionen trädde i kraft i Sverige den 14 januari Till och med febrari har stater undertecknat och stater ratificerat konventionen.
När programmet skulle utvärderas vid ett möte i huvudstaden ansåg deltagarna att det behövdes ett bindande dokument i form av en särskild överenskommelse. I artikel 1 beskrivs syftet att främja, skydda och säkerställa att personer med funktionsnedsättning får full och lika tillgång till sina mänskliga rättigheter. Det likhet inför lagen samt rättshandlingsförmåga artikel Och rättigheterna till skydd för den personliga integriteten artikel Rättigheterna omfattar även rätten att leva självständigt samt ingå i samhället artikel 19 , mot personlig rörlighet artikel 20 , habilitering samt rehabilitering artikel 27 , rätten till ett tillfredsställande levnadsstandard artikel 28 och deltagande inom det politiska och offentliga livet, och kulturliv , rekreation och sport , däribland tillfälle att utveckla och använda sin kreativa, artistiska och intellektuella förmåga, inte endast i eget intresse utan även för samhällets berikande, samt rätt till erkännande av och stöd till sin särskilda kulturella och språkliga identitet , däribland teckenspråk och dövas kultur.
Därefter sker rapporteringen om framsteg vart fjärde år. en oberoende nationellt organ ska övervaka genomförandet samt efterlevnaden av konventionen.
Så skyddar FN dem mänskliga rättigheterna
Annars begår landet konventionsbrott. Artiklarna handlar om grundläggande principer. För att ratificera en konvention ska landets lagstiftning stämma tillsammans med de krav som en konvention ställer. inom artikel 4 punkt 3 står att staterna aktivt ska samråda med och involvera organisationer som företräder människor med funktionsnedsättning. Det civila samhället ska också vara fullt delaktigt inom övervakningsprocessen.
Varje stat ska samordna frågor liksom rör förverkligande av konventionen inom olika sektorer och på olika plan på regeringsnivå.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
Europeiska unionen beslutade den 23 december att ratificera konventionen. En stat som har antagit konventionen åtar sig att respektera, skydda och främja rättigheterna. Artikel 3 listar allmänna principer liksom ska tolkas in i alla rättighetsartiklarna. produkt 4 tar upp allmänna åtaganden. Efter ytterligare ett förslag från fem ledande internationella handikapporganisationer om att skapa en konvention , fick Mexiko gehör för idén i generalförsamlingen En så kallad AD HOC kommitté skapades för att arbeta fram en konventionstext samt under rekordsnabb tid kunde FN enas ifall en text redan Handikappombudsmannen framförde för att det var tveksamt om Sverige kunde ratificera konventionen eftersom det saknas svensk lagstiftning liksom skyddar mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet.
Varje stat kan välja att underteckna och ratificera ett frivilligt, så kallat fakultativt, protokoll. Det finns skarpa formuleringar om omedelbara, effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att öka medvetenheten om de mänskliga rättigheterna för personer med funktionshinder artikel 8 och tillgänglighet produkt 9 - en förutsättning för att samtliga rättigheter ska kunna bli verklighet. Artiklarna 5—30 är rättighetsartiklar som i flera fall speglar rättigheter i andra FN-konventioner.
Varje land bör rapportera till övervakningskommittén två år efter för att ha ratificerat konventionen. FN:s konventioner gäller samtliga människor oavsett funktionsnedsättning, men behovet av för att förstärka rättigheter för till exempel kvinnor, ungar och människor med funktionsnedsättningar har växt fram. Men istället för en konvention antog generalförsamling FN:s standardregler för lika rättigheter för personer med funktionshinder som inte är juridiskt bindande.
Detsamma gäller hur lagarna tillämpas. Fallet måste ha prövats först i alla nationella rättsliga instanser som till exempel länsrätt, kammarrätt samt regeringsrätt, innan det kan gå vidare mot övervakningskommittén. Det gäller särskilt människor med funktionsnedsättning och de organisationer som representerar dem. ett särskild internationell kommitté övervakar hur rättigheterna inom konventionen efterlevs. Konventionen har en inledning såsom följs av 50 artiklar.
Staten ger då den enskilde — eller en handikapporganisation — möjlighet att klaga till övervakningskommittén om någon anser att hans eller hennes rättigheter inom konventionen är kränkta. Det handlar bland annat om respekt för lika värde och självständighet, tillgänglighet och mänsklig mångfald.
De täcker flera områden bland annat integritet , hälsa , träning , familjeliv , arbete , rättsligt skydd, sport och fritid. Hans Ytterbergs utredning Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet vilket diskriminering Ds och remissvar behandlas inom Arbetsdepartementet. Särskilda skyldigheter att se till att dem kan genomföras fullt ut av personer tillsammans med funktionsnedsättning. Den 23 december blev EU den första region som ratificerat en konvention.