Hur lastsäkras timmerstockar
Knuthalsen kan utformas på många olika sätt, allt ifrån en enkel V-formad rännknut till komplicerade sammanfogningar, som både gör konstruktionen stabil samt förhindrar drag. Denna knuttyp kallas rännknut alternativt överhaksknut. Den äldsta bevarade timmerbyggnaden i land är Granhults kyrka. Syllstockarna gjordes ofta från extra tjocka stockar och bilades till likbent trapetsformat tvärsnitt.
I synnerhet timmer som sågas eller bilas är känsligt för oönskad sprickbildning, eftersom sprickorna söker sig den kortaste vägen från märg till yta. I nyare tidsperiod har det varit vanligt att de synliga sidorna på stocken planbilats, så att tvärsnittet på stocken blir i det närmaste åttkantigt. Den är normalt dold. Att bearbeta timret utan att låta det torka färdigt, leder till att stora sprickor bildas mitt vid de plana stocksidorna, där det syns maximalt.
byta stockar i ett timmerhus?
Sådant används främst i färdiga byggsatser. En timmerstomme består av timmerstockar som läggs horisontellt och staplas på varandra. Resultatet blir då en dubbelhaksknut eller en enkel- eller dubbelkattsknut. Från slutet av talet kom den moderna sågverksindustrin för att erbjuda maskingjort, hyvlat "timmer", med standardiserat tvärsnitt och försett med not i underkanten samt fjäder i ovankanten. I en välgjord timmerstomme skall alla syllarna ha samma höjd, samt därför bör grundmuren alltså ligga en halv stockhöjd lägre under de två parallella syllarna som lägges ut först.
Under medeltiden fanns det vanligt att man lät överhaket vandra ända ner till märgen, så att halsen endast består av trä från den undre halvan av stocken. Bäst ansågs vinterhuggen således kallad kärnfuru vara, tätvuxet tallvirke med upphöjd andel kärnved. Under förra hälften av talet är de vanliga i Hälsingland och övre Norrland, men då endast i enklare byggnader. I en dubbelhaksknut är underhaket ungefär lika brett som överhaket, och överbryggar hela den underliggande stockens bredd.
Trots detta har man ofta timrat med rått virke, eftersom detta dels är lättare att bearbeta sådant virke med yxa, dels inte alltid varit möjligt med sådan framförhållning som skulle krävas, på grund av att kunna timra med vältorkat virke. Timring eller knuttimring är en äldre träbyggnadsteknik vilket i Norden är känd sedan talet. inom annat fall kommer konstruktionen att luta. enstaka snabbare torkning ger större och fulare sprickor.
I hörnen knutarna skärs stockarna samman, vanligen med både underhak och överhak, som låser dem mot varandra, och gör så för att de kommer att ligga dikt mot varandra i väggen. I stora delar av södra Sverige, där det funnits tillgång till ek, har i stället skiftesverk varit den ledande tekniken. Under medeltiden var både rundtimmer ofta täljt med skavjärn liksom ovaltäljt timmer vanligt.
5 tips för smartare stockhantering
Överhaksknutar tillsammans vertikala hak finns belagda från bland annat Bohuslän , Dalsland , Småland , Södermanland och Uppland och möjligen Dalarna. I vissa fall ströks tjära på knutarna för för att ge dem längre hållbarhet. Modernt timmer levereras ofta färdigsågat, gärna med samma dimension inom båda ändarna. Då får det små sprickor, som fördelar sig jämnt runt hela stammen. Att använda halv stockhöjd på dessa syllar anses vara dåligt hantverk.
Om möjligt undveks vanligen träd som är kraftigt vridna, samt vridna medurs solvinda eftersom sådant timmer riskerar att vrida sig när det torkar, samt sitta snett i knuten och i sämsta fall även öppna långdraget [ 3 ]. Knuthalsen kallas den smalaste delen av stocken, som i en upptimrad konstruktion utgör själva krysset mellan de korsande stockarna. Gran existerar vanligen lösare i veden och har främst använts i byggnader där beständighet inte varit det viktigaste.
Stockändarna förses med urtag samt lägges i kryss så att de ligger i samma nivå i två parallella väggar , medan stockarna i de två mellanliggande väggarna ligger en halv stockhöjd högre. Sådant virke är mycket rötbeständigt. På enklare byggnader som exempelvis ängslador av rundtimmer utan långdrag mossränna användes denna knuttyp ännu under talet, och i åtminstone Dalarna användes den ännu under förra delen av talet även inom byggnader med långdrag.
Hur man sett vid granvirket skiftar dock regionalt, och tätvuxet granvirke undertryckt eller från myrkanter , kan artikel rötbeständigt [ 2 ]. En förutsättning till knuttimring är god tillgång på barrträvirke, främst tall. Under sen medeltid utvecklades tekniken samt knuten blev mer sofistikerad, genom att urtag gjordes inte bara, som i rännknuten, vid ovansidan av stocken, utan också på undersidan. Det första varvet syllvarvet består av syllarna.
Ett lager av stockar runt huset kallas ett varv.
Till knuttimring i Norden användes nästan uteslutande tall alternativt gran , som har långa och rakvuxna stammar. Ibland skalade man också delar från stammen några år före byggnadstillfället, för för att på så sätt få ett kådrikt, naturligt impregnerat virke. Fram till talets mitt plats detta den vanligaste byggnadstekniken i stora delar av Sverige, både i städerna och vid landsbygden. Byggnadstimmer bör om möjligt torka långsamt, gärna i flera år innan det bearbetas.
Om grundmuren är jämnhög hela vägen runt, är det bättre att i stället låta de två korsande stockarna vara extra höga.